Varning för långt inlägg.
(Tänkte bara säga att jag fyller år 11 November och jag spenderade min födelsedag på kryckor)
10 November 2010, stack jag hem från skolan eftersom jag inte ville vara med på idrotten,
När jag kom hem så snubblade jag och slog i mitt knä i stentrappan (somliga straffar gud med detsamma) och jag fick en blodutgjutelse i knät. Jag fick gå på kryckor i 2 veckor eftersom läkaren sa att det skulle gå över av sig självt, men det dom gjorde var fel. Dom ska egentligen tömma knät.
Precis innan jag skulle få sluta gå på kryckor (16/11) svullnade mitt ben upp och blev helt iskallt och avdomnat, och gjorde sviiin-ont.
Vi ringde akuten på kvällen eftersom jag inte kunde sova på grund av smärtan men dom sa att vi inte fick komma in eftersom det inte var viktigt enligt dom,
så vi ringde till vårdcentralen dagen efter och vi fick en akut-tid av dom.
Jag kommer in på vårdcentralen (17/11) och dom ser att jag inte kan röra benet och att jag knappt kunde stå upp för att det gjorde så ont så dom hämtade en rullstol till mig,
jag fick lägga mig på britsen och dom tog fram feta jävla nålar för att tömma knät på blod,
men dom gjorde det ändå inte för att såret som jag fick i samband med att jag snubblade hade blivit infekterat.
Jag fick sedan gå till en annan läkare som skulle kolla mitt knä eftersom det var så kallt och uppsvullet, hon skickade då vidare mig till ultraljudet i Värnamo för att göra ett ultraljud för att utesluta blodpropp.
Jag och mamma körde upp till Värnamo och ultraljudade benet och det visade sig att jag fått en blodpropp, jag blev helt livrädd och jag trodde helt seriöst att jag skulle dö..
Jag blev skickad till barn-medicinakuten i Jönköping där dom tog massa sprutor och satte in en ”fjäril” i min arm, eftersom dom var tvungen att ta ca 10 rör med blod varannan dag så var det lättast så.
Min läkare sa till mig att jag behövde spendera natten där för övervakning så mamma åkte hem och hämtade mina saker och fixade hundarna. Dom skjutsade upp mig i ett rum, rum nr 2, på barnavdelningen eftersom jag bara var 15 år.
De gav mig 2 små blå tabletter, waran, och 1 spruta i magen för att förtunna mitt blod och upplösa blodproppen.
På natten kollade dom mig varannan timme för att se om jag blev bättre eller ev. Sämre.
Dagen efter så fick jag reda på att jag måste stanna i en vecka för att dom ska kunna ha uppsikt så att inte proppen förflyttade sig upp till hjärtat, hjärnan eller lungorna (eftersom detta är dödligt).
Jag var rätt ensam på sjukhuset eftersom vi har hundar och mamma var tvungen att åka hem varje kväll för att ta hand om dom. Jag fick även äta mina piller varje dag kl 17.00 och ta 1 spruta i magen varje dag (jag som är rädd för sprutor)! Sprutorna skulle jag ha i 14 dagar och pillren skulle jag få äta ev. Hela mitt liv.
Jag fick gå och kolla mitt blod varje vecka efter att jag kom hem från sjukhuset för att kunna kolla hur många tabletter jag ska äta och om jag kunde sluta med sprutorna. Så mina armar var helt förstörda, även magen på grund av alla blåmärken jag fick.
Det var livsfarligt för mig att slå i huvudet eller magen så jag var tvungen att vara riktigt försiktigt, eftersom blodet var så pass tunt så kunde jag få hjärnblödning eller organsvikt.
Jag fick sluta med mina tabletter, waran, i Maj 2011 men jag har fortfarande problem och jag måste vara uppmärksam på blåmärken eftersom jag fick diagnosen ANA-positiv under behandlingen.
Tyvärr har jag inga bilder på denna datorn från tiden på sjukhuset.
