Wake me up from this nightmare
Dagen lika kall som mörkaste natten, min själ är på tunn is för att snart falla i oändligt mörkt vatten. En obehaglig känsla omfamnar mig nu när jag vet hur du gör.
Hur du tar över min kropp, hur du sakta förstör. Jag hoppas att ni kan glömma och förlåta, för att glädjas åt livet är det jag aldrig minns. Tänk om morgondagen trots allt inte finns.
Kommentarer
Trackback
