counting down
Nu är det 12 timmar kvar innan vi sätter oss i bilen och åker ner till Gislaved igen. Känns extremt tråkigt men samtidigt känner jag mig glad. Glad för att jag får träffa superbästis, Tobbe, Mamma och djuren igen men ledsen för att jag inte hunnit spendera så mycket tid som jag har velat med mina bröder, mormor, moster, faster osv
Ja, men vad ska man göra? Mamma kan ju inte ta hand om våra djur hur länge som helst och man räknas ju som vuxen nu så man har ju vuxensaker att göra, som möten på AF, arbeta och annat trams. Fy vad jag har ont i magen och hjärtat nu, men det går över, det gör det alltid, efter ett tag iallafall, sen börjar allting om igen. Äsch jag är van.
Kollade precis på en film, Are you there, den var för övrigt, jätte dålig. Eller så är jag bara för blond för att förstå.
Ja, men vad ska man göra? Mamma kan ju inte ta hand om våra djur hur länge som helst och man räknas ju som vuxen nu så man har ju vuxensaker att göra, som möten på AF, arbeta och annat trams. Fy vad jag har ont i magen och hjärtat nu, men det går över, det gör det alltid, efter ett tag iallafall, sen börjar allting om igen. Äsch jag är van.
Kollade precis på en film, Are you there, den var för övrigt, jätte dålig. Eller så är jag bara för blond för att förstå.
Gammal bild på mig, jag var ju faktiskt lite söt :)
Kommentarer
Trackback