Tears are falling.

Nu kom den där känslan igen, den som är så svår att beskriva. Det är som ett mörker som lägger sig runtom en liksom. Jag vet inte riktigt varför jag känner så heller, det ända jag vet är att tankarna flyger runt i huvudet och jag är otroligt rädd. Det värsta är att du vet. Jag vet inte hur länge jag klarar av att hålla ut. Andas. 

Faaaaaan.


peace out.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0