tiusanen nilsson - my life, my mistakes

Jamen nu är töjningen i... igen!
en 3;a nu men ska självklart bli större ;)

Igår så träffade jag Carola ett tag och Tobbe va där med, det var riktigt trevligt.
Satt och snackade om allt och ingenting också Micke såklart, du är saknad vännen.. r.i.p.<3
Har kommit på att det går inte en dag utan att jag tänker på dig, och jag hoppas att vi kan ta vår lilla fikastund någon dag fasst att du inte längre finns bland oss, men jag vet att du är här och kollar till oss ibland, jag känner det.

Nu kommer säkert vissa av er sitta och tänka såhär "känner det? vadå känner det!? är hon korkad eller?" men nej, jag har ett sjätte sinne, och jag vet även att väldigt många inte tror på sådant, men eftersom jag varit med om det många gånger själv och sett saker och känt saker och andar så tror jag på det!
Många säger även att det finns naturliga orsaker bakom fenomenen, men då vill jag att ni hittar en naturlig orsak bakom detta:
Klockan flyger ut en meter från väggen stannar upp i en ynka sekund, ändra tid och sedan ramla ned på golvet.
Detta hände mig när jag var 13år och precis hade lärt mig att konversera med dom från den andra sidan, nu vid 16års ålder kan jag mycket mer än vad jag kunde då och jag förstår även betydligt mycket mer!
Jag hade en liten flicka efter mig, hon ville att jag skulle veta vad som verkligen hände henne, när hon dog i trafiken och hon visade mig det på det mest skrämmande sätt.
-Hon gjorde så att jag öppnade dörren på bilen när vi körde på motorvägen, men som tur var hinner min syster uppfatta och stannar bilen, så ingen skada skedd!

Nu sitter säkert vissa "åh vilket bullshit" eller "hon måste ju vara retarded" och det får ni tycka om ni vill, för det är ganska svårt att ta in något sånthär för vissa, och ni får gärna kommentera, skicka frågor eller vadsomhelst på inlägget så kommer jag svara så bra jag kan! :)

allt blir inte som man förväntar sig, saker som man trodde var lätta är mycket svårare och man sårar någon oavsett hur man gör..
förlåt för att jag orsakade denna röra, förlåt att inget blev som planerat, förlåt för att jag ens lever vid denna tidpunkt, ibland så tror man att allt blir lättare om man bara försvinner, och ja.. jag tror starkt på det just nu.
jag orkar inte med mig själv, och mina beslut, oavsett hur jag gör blir det fel.
men jag hoppas att ni vet att jag älskar er och att jag hoppas ni förlåter mig.
jag får ta mina konsvekvenser själv, jag vet. jag är uppfostrad till att veta det..
Jag försöker att inte göra allt till skit, men endå lyckas jag förstöra allt..
känns lagom bra.. men vad ska man göra.
ödet får styra mitt liv från och med nu, jag tar allt som det kommer, vill inte ta tunga beslut längre.
jag ger upp.. jag ger helt enkelt upp .... mitt liv.

sommaren är snart slut och denna sommaren har det hänt mycket,
jag träffade bland annat världens bästa pojkvän och fått en hund,
det har knappt varit någon lugn minut på hela sommaren, det är najs.
snart får jag ju mina kattungar (som jag räddar från döden) som jag ska ta hant om tills dom klarar sig själva utan nappflaske-matning och sådant, så hör gärna av er om ni är intresserade av att köpa katt för en billig peng ! :)

det sura är att snart är sommaren slut och skolan börjar,
vilket är ett väldigt tufft beslut för mig eftersom jag sökt skola både i gislaved och i sandviken.
antingen stannar jag kvar här i the gvd city med min kille och några få vänner och mamma, eller så flyttar jag 60mil upp till pappa, bröder och släkt, och några vänner.
det är så svårt att bestämma sig, liksom att välja mellan sina föräldrar, jag vet att oavsett vart jag bor så kommer jag ha det någorlunda bra, och älskling har lovat att han ska komma upp så ofta han kan om jag flyttar, men endå så vill jag inte lämna något här men ändå vill jag tillbaka till min hemstad, det går inte att beskriva med ord hur ont det gör oavsett vad jag väljer, jag kommer såra någon oavsett vad jag gör.
men jag ska tänka på mig själv, och inte dom andra, men det är svårt, jag tänker alltid på andra i första hand..

men nu ska jag ut en sväng och sluta deppa ihop för beslutsångest.

ha det bra!

                                                                           ciao

Namn: Pamela "Pam" Tiusanen Nilsson

Jag har alltid trott att självkänsla och självförtroende är samma sak.
men det är det inte.

Självkänsla är hur bra man känner sig själv, vet var man har sina gränser o.s.v.
och jag kan ju bara säga att jag har hur bra självkänsla som helst.
- Jag vet vem jag är, jag vet vad jag kan göra och gillar du det inte kan du dra.

Självförtroende är hur bra man gillar sig själv.
och jag har hur dåligt självförtroende som helst.
- Jag tycker att jag är fet, ful och otroligt kass på allt.

Att alltid bli hackad på, "du är fet" eller "fan va ful du är" sätter sina spår.
jag kan öppet och ärligt säga att jag har försökt svälta mig själv för att bli smalare, försökt ändrat på mig tills någon sagt att jag va fin.
Men nu är det slut med det, jag tänker inte svälta mig själv för att någon annan ska tycka om mig, gillar man mig inte som jag är, så är det inte mig dom vill ha.
Eller hur ?..

Jag fick en önskan om ett inlägg.
så nu ska jag försöka berätta om mina talanger och vad jag gillar att göra och är bra på ! :)
kan bli spännande.. heheh

Jag kan inte direkt säga att jag har några speciella talanger, dock gillar jag att dansa, sjunga och rida.
dock är jag inte direkt bra på någon av dom, eller jo ridandet.

-Har ridit i hela mitt liv, första gången jag satt på en häst helt själv var jag väl 4 år eller något.
Jag har varit ägare/skötare till en Islandshäst vid namn Brella (Brettla).
Henne hade jag väl i typ 4 år sen skildes mamma och pappa så jag flyttade sen hade vi inte råd.

-Dansa gör jag väl mest på fester, har gått på balett och någon annan dans när jag va mindre, men jag har noll takt-känsla så jag skiter i det och dansar när jag är ensam hemma istället ;)

-Jag har bra grunder för att kunna sjunga, är ju inte skitbra, men inte kass.
dock har jag noll självförtroende så sjunger gärna inte framför folk.
för då brister rösten och låter förjävligt.
Men jag ska försöka träna upp både rösten och självförtroendet. :)

Jag har även bra hand om barn,
har även älskat barn sen jag va liten, och ville alltid pyssla om och sköta allas barn nästan.
Just nu har jag ju flera småkusiner som jag brukar sitta barnvakt åt och leka med och massa sånt,
även vänner som har barn. så jag är nöjd :)

andra saker jag är bra på:
-Prata överdrivet mycket om allt och ingenting.
-Gnälla.
-Hålla hemligheter.

Hoppas det räcker för nu, för jag kommer seriöst inte på något mer ! :)
men kommer ni på fler saker ni vill att jag ska skriva om, säg bara till !
det är bra att ni kommer med saker ni vill veta så att det inte blir så tråkigt att läsa helt onödiga saker ;)

Jag gör alltid fel, men när jag väl gör rätt så får jag alla att hata mig.

Jag tog mitt liv's största beslut för några veckor sedan,
att berätta en sak jag hållit hemligt.
det tog all min kraft och allt mitt mod,
men alla sa att det va det rätta att göra, så jag gjorde det.

När jag väl berättade, så var det ingen som stod vid min sida,
ingen som trodde på mina ord.
och nu hatar dom mig, och kan inte se mig som dom gjorde förut.

Jag visste att det skulle hända, det var därför jag inte sagt något tidigare,
det var därför jag hållit det hemligt så länge.
därför jag tillåtit mig själv att lida, för att ni inte skulle göra det.

och nu när ni vet, så skiter ni totalt i mig.
ser inte min smärta.
vågar inte lita på sanningen.

(c)Pamela Tiusanen Nilsson 2011-04-18.

när man tror att allt är bra, så vänder det på sig.
helt oväntat.
och nu är det värre än någonsin.

Min bästa födelsedag, jaadu.. vad kan de vara..
Inte dom senaste kan jag ju säga! :o
Jag kommer faktiskt inte ihåg, men det var antagligen när jag var mindre! :)





Jag när jag va några veckor eller något! :)

En perfekt helg för mig är att vara med dom man älskar mest,
vara hemma och kolla på film med lite chips/popcorn/godis och nån cider (a)
Sitta och snacka och ha roligt, ha allmänt trevligt liksom! :)
Kanske dra ut en sväng oh flumma lite.

vet inte vad man mer kan säga. :)

Mina största passioner är väl typ, Choklad, Mobilen och Datorn (a)

Choklad, jag är helt beroende (a)
det är nog fan det godaste som finns.
Mobilen, kan jag inte leva utan!
den är mitt liv! (a)
Datorn, är också en del av mitt liv! (a)

Mina syskon är Tommy Nilsson och Thomas Nilsson!
Tommy är född i Juli 1987 och Thomas är född i Mars 1989! :)
dom är halvt störda, just like me!
båda är spelgalna, ena är beroende av WOW och CoD , den andra av CoD och NHL 11!
Vi är dock inte helsyskon då vi har olika mammor, men that doesnt matters, dom är ändå mina bröder och har funnits där hela mitt liv! :)

älskardom! :D


Tommy, Thomas.

Jag heter Pamela Tiusanen Nilsson, och är född i November 1995,
-6 veckor för tidigt! Egentligen skulle jag vara 96;a vilket jag är glad att jag inte är faktiskt! :)
Jag föddes på Gävle BB och bodde på sjukhuset den första tiden, men mitt hem var i finaste Sandviken!
Har bott i Sandviken i hela mitt liv (med ett undantag av mina föräldrars skilsmässa och jag flyttade med mamma till Gislaved, som jag har bott i i ca 2år!) och kommer antagligen fortsätta bo i Sandviken sen! :)
På låg- och mellanstadiet gick jag på Sätraskola (åk: 0-5) och på Björksätraskolan (åk: 6) med bästa klassen! :)
Just nu går jag på Lundåkerskolan som är ett högstadie! började där i sjuan och går ut nian där nu i sommar.
På fritiden sitter jag vid datorn (facebook, bilddagboken, msn och bloggen) eller/och är med vänner!
Jag pratar oftast oavbrutet och är allmänt jobbig och klantig! and i love it!
Jag har säääämst självförstoende men har ganska bra självkänsla!
-så jag vet precis vad jag kan, och vad jag är, gillar ni det inte kan ni gå liksom.
Jag har 1 pappa, och 1 biologisk mamma oh 1 plastmorsa, Jag har även 2 storebröder som också är mina förebilder, visserligen inte dom bästa förebilderna man kan ha, men endå (a)
Jag har inte många vänner, men dom som jag har är iallafall dom närmaste! och dom kan man prata med och lita på!
Jag har min egna lilla stil, som man oftast aldrig lyckas hitta i vanliga affärer.. (suger!)
Jag har inget normalt liv, om man säger så, det är ganska.. kaos ibland, men jag överlever.. ja jag har ju gjort det hittils! ;)

Ja, det var väl allt, antar jag! :)

Hemkommen till Sandviken nu! :)
precis öppnat lite julklappar, oh mer blire sen!
-Tack alla! :)


Fick polisrapporten från bilolyckan också.
Det visade sig att mannen som körde på oss:
körde grovt rattfull, i en oförsäkra bil utan körkort.
jävla idiot! jag hoppas att han får skuldkänslor av att sätta andra människor i fara!

Jag har återhämtat mig bra efter bilolyckan, fortfarande lite ont och går på smärtstillande, men annars så! (y)

Jag och mamma var påväg hem från sjukhuset i Jönköping där vi hade återbesök efter att jag fick blodpropp, gjorde ultraljud på hjärtat och EKG.
efter besöket där så stack vi och åt på IKEA, sen tvingade jag mamma att shoppa lite, hittade dock inget, bara en ring, så jag tröttnade och vi åkte hem.
På hemvägen så somnade jag när vi kommit ut ur Jönköping, och när vi kommit mellan Gnosjö-Anderstorp så vaknade jag av en kraftig smäll.. vi hade frontalkrockat!

Det var en bil som hade fått problem och stog på sidan av vägen, bakom den bilen fanns 2 andra bilar, en av dom, den röda bilen, fick antingen sladd eller försökte köra om, och träffade oss framifrån, bilen snurrade runt något varv och jag slog i huvudet i rutan och fick en jävla chock, jag minns inte så mycket men det första jag sa (förutom att sitta oh skrika/gråta) var "jag måste spy!" (dock gjorde jag inte det).
Jag hörde att mamma pratade i telefonen, hon hade redan hunnit ringa 112, jag satt och panikade för att jag hade otroliga smärtor i ryggen, mammas dörr gick inte att öppna så hon gick bak till baksätet och gick ut därifrån för att ta sig till min sida, hon satt sig ute bredvid mig och försökte trösta mig, sen kom brandkåren och en man som hette Peter kom till mig och började prata med mig och frågade vart jag hade ont och vad som hänt, där brast det, jag började gråta floder och kunde inte prata, han la sin hand på mina ben och när jag väl blivit lugn så svarade jag på hans frågor.
Hans kollega kom och frågade honom lite frågor och sen kom dom med en filt och en nackkrage till mig, som jag skulle ha eftersom mina smärtor i rygg och nacke.
Mamma, som jag trodde hade klarat sig helskinnat började få ont i rygg och började domna bort i benet, så dom var tvungen att sätta på henne en nackkrage och lägga henne ner på en vakuummadrass, Peter tog pulsen på mig och kollade så jag hade känsel i benen.
Brandmännen beslutade sig att dom skulle klippa upp bilen och vika undan taket så dom kunde få ut mig utan att skada mig ännumer, de lindade om mig med bubbelplast för att jag inte skulle bli skadad av framrutans splitter, och sen började dom hacka bort glaset för att sedan klippa med deras stora sax.
Medans dom höll på så kom ambulanserna och de förde iväg mamma och personen i bilen som krockade i oss.
De satt in en metallskiva bakvid ryggen på mig och lutade försiktigt ner mig på den och gled/löft ur mig ur bilen och lade mig på en bår, och spände fast mig med massa saker, runt huvud och kropp, och sprang sedan snabbt till ambulansen med mig.
När vi kom fram till Värnamo sjukhus så rullade dom in mig till ett rum.
De sa att jag skulle behöva klippa upp jackan och alla andra kläder, men dom såg nog paniken i mina ögon när dom sa det, för de beslutade att ta av dom utan att klippa, det gjorde så jävla ont att ta av sig kläderna på det sättet, de kollade min puls och blodtryck och sedan revbenen och ryggen, sedan tog dom av nackkragen och kände där, dom satt sedan tillbaka nackkragen eftersom jag var öm och hade ont.
efter ett tag fick jag träffa mamma, dock såg ingen av oss så mycket eftersom båda hade nackkrage och ingen kunde röra sig, så vi pratade lite sen skulle jag iväg till röntgen, de klippte av mitt festivalarmband :(..
Efter att jag hade röntgas så fick jag åka upp till rummet igen och där låg mamma, vi låg och väntade på svar på röntgenplåtarna och medans så ringde jag min pappa och bror och berättade vad som hänt.
efter 2-3 timmar fick vi äntligen åka hem,
med en illa stukning på ryggen och blåmärken efter säkerhetsbältet och en fin blå bula i pannan.
går som en jävla robot, men jag är jävligt glad att jag kom undan så bra som jag gjorde, bilolyckor kan ju faktiskt vara livshotande.